Living without

Jag har förlorat min livs bästa vän, hon var hälften av mig hon var som en syster till mig, jag vet inte om hon tyckte samma.Och nu pratar vi inte, vi kan inte ens titta på varandra..
Det har gått nästan 3 månader sen det började, då kändes det rätt, att vi inte längre var som vi var när vi var små, vi hade förändrats båda två, åt olika håll.
Nu vet jag inte vad jag ska göra, jag bryter i hopa. Allt jag ser påminer mig om något som vi har hittat på tsm.
När vi stannade uppe hela natten för att se soluppgången på stranden eller när vi lagade indisk mat i över 4 timmar.
När vi helt spontant vandrade till stenshuvud en eftermiddag. När vi firade min födelsedag på torpet och hon väkte mig innan mina föräldrar kom och grattade mig och vi stack ut på åkern och bara satt där och pratade på några höbalar.När vi ringde in till radion och önskade låtar så att dom skulle säga våra namn i radion.När vi bara gick över på vardagskvällar i bland och kollade på poirot till klockan var 11.När vi var ute och sprang på mornarna eller när vi bara allmänt alltid kom på roliga saker att hitta på. JAG SAKNAR DET! ALLT!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till!
vi är fortfarande inte samma personer och det kommer nog aldrig ske igen. men nu slutar vi snart  9an och ses aldrig mer.Jag har försökt prata men jag vet inte vad jag ska säga!
Vad ska jag göra?! jag kan inte glömma henne!
Har du någonsin förlorat än nära vän?





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0